ungefär sådär

Detta var en blogg om att ta sig ur den sjuka, ensamma världen en ätstörning isolerar oss i. Den handlade om kamp och strävan att hitta tillbaka till mig. Bara mig! Efter ett år i terapi, många tårar, jäklar-anamma, skratt och insikter har jag äntligen nått mitt mål: friskhet! Pepp, hopp, framsteg, bakslag och idéer!

Fredag!!!!

Publicerad 2012-11-30 17:40:00 i Allmänt,

Kylan DÖDAR, vad har egentligen hänt med det milda höstvädret?
 
Jag och sambo laddade i alla fall med en fika, mina älskade kardemummabullar på St Jakobs stenugnsbageri finns i en "jul-tappning" med saffran i= succé! 
 
Efter att ha strosat lite på stan, mellan antikvariat (sambo har varit duktig och rensat bokhyllorna!), en cykeltur hem, lite tårar när jag tinade händerna, lite nässelutslag, mycket mys och sambofamilj-besök är jag rätt nöjd med dagen hittills. Snart kommer min pappa hit och hämtar upp mig för middag med mig och storebror på Royal Thai (läs:mums!). 
 
Pappa. Ja, pappa. Det tär lite att tvingas tänka på minnen och annat. Vårt förhållande har inte varit så bra sedan mina föräldrars skillsmässa när jag var elva. Vi hankar oss väl lite fram, men han har en ny familj nu och vi barn i den gamla får inte riktigt plats. Så jag stålsätter mig lite nu inför att träffa honom utan att bli för upprörd. Jag älskar honom, trots allt. 
 
Det är skönt att veta att sambo väntar hemma, med en film och soffan. Efter en väldigt intensiv vecka är det precis vad jag känner för; ännu mysigare med kyligt mörker utanför!
 
Idag har jag inte hunnit med att blogga riktigt, men jag lär som vanligt ta ikapp det i helgen, eftersom jag behöver plugga rätt mycket... hehe. 
 
Jag hoppas ni alla får en riktigt fin helg!

Kommentarer

Postat av: Linnéa

Publicerad 2012-11-30 20:48:55

SV: Jag måste faktiskt stressa lite med vikten tyvärr. Men jag förstår din tanke med att jag ska fokusera på att må bra och inte på viktuppgång lixom. Men jag vill så gärna följa med till italien i sommar mked familjen och för att få det måste jag nå BMI 18 i april/maj och just nu har jag ett BMI på under 16..

Svar: Åh, ja. förlåt, jag tänkte inte på det, i så fall får du blunda och köra på, du har ju i alla fall en sak som lockar vid horisonten; UTÖVER ditt eget välmående, vilket kommer bli det största! Till din tröst; det är svårt att acceptera en viktuppgång där runt BMI 16. Hjärnan är inte helt klar direkt, eller så var det för mig i alla fall. Ju mer du faktiskt går upp i vikt, desto mer kommer det att klarna och du kommer verkligen att känna att det spelar mindre och mindre roll. Oavsett om det känns som en utopi idag. Många stora kramar!
ungefaer.blogg.se

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela