ungefär sådär

 

Gud vad skönt. Efter en hel dag med intensivt pluggande och föreläsning är jag rätt slut i huvudet. Helgerna, som förr var så skrämmande, har äntligen blivit något jag längtar efter. Andra tider och rutiner, men tack vare att jag har börjat lyssna ännu mer på min kropp blir det inget problem. Jag känner när jag är hungrig. Jag känner när jag är fikasugen. Det är en så stor trygghet, det här med att lite på kroppens signaler.

 

Egentligen är jag och sambo bjudna på en middag nere i Malmö med trevliga vänner men jag känner efter förra helgens bakslag och en lite jobbig gårdag att jag kanske borde ta det lite lugnare denna helgen. Imorgon ska vi äta ute med min familj, innan det ska vi fika med kompisar. På söndag ska jag äta ute med en annan kompis. Det kommer att innebära lite mindre utmaningar för mig i alla fall. Idag vill jag verkligen bara ta det lugnt och mysa med min älskade sambo. När man pluggar samma utbildning i samma klass behöver man de där lediga stunderna också, när båda slänger ifrån sig skolböckerna och inte pratar skatterätt vid middagen. Annars är det lätt hänt att all ens "kvalitetstid" (gillar inte riktigt det ordet...) tas ut med andra, hemifrån. Och efter lite blandat småtjafsande i veckan vill jag verkligen lägga all min energi på oss idag och bara njuta! Det är alldeles för lätt hänt att de som betyder mest för en och står en närmst tas lite för givet.

 

Idag var jag som sagt i skolan. Och som många andra gånger kom vi in på samtalsämnet godis och mat. Just nu läser vi skatterätt och en åsikt i klassen tidigare i veckan var att införa socker- och fettskatt. Argumentet bakom var att överviktiga personer kostar mängder inom sjukvården. 

 

Jag är en väldigt pratglad människa som gärna argumenterar, men när diskussioner styrs in på kost brukar jag bli tyst. Jag tror att jag fortfarande är rädd att säga fel saker. När jag var som sjukast förstod jag inte varför människor som klagade över sin vikt inte bara slutade äta allt de åt och tränade istället. När jag började inse hur sjuk jag var uppmanade jag istället alla att äta vad de ville. Vilket ledde till en hel del små blickar. Det känns kanske inte så övertygande att höra det från en person med BMI 16...

 

Dock var det intressant att lyssna. Nästan alla verkar "överäta" (även kallat moffla) ibland. 4 av 6 åt en hel 200g marabou om de hade det hemma. Samma dag, direkt. Därför försökte de låta bli att köpa hem det. Mest för att de mådde illa efteråt dock. 200g choklad alltså. Betoning. Blandat tjejer och killar. 

 

I alla fall. Sockerskatt. Jag argumenterade faktiskt emot. Jag tycker inte om överstatliga regleringar, att börja reglera människors kost känns som att det hade varit ett steg för långt. Istället måste människor lära sig hantera den enorma valfrihet vi har i dagens samhälle i Sverige. 

 

När de nämnde all dyr sjukvård för överviktiga människor tänkte jag efter lite. Fördomarna sitter i hos mig, jag HAR svårt att inte tro illa om väldigt överviktiga människor. Men jag vet ju så mycket om matmissbruk. Och fast min lilla underviktga stolthet skriker vill jag ibland sätta ett likhetstecken mellan ätstörningar på så sätt att alla vi sjuka inte kan hantera mat. Inte lagom. Bara på tok för lite eller på tok för mycket. Om jag inte hade kräkts som bulimiker hade jag nog varit stort som ett hus efter några månader!

 

Samtalet i skolan leder fram till att man eventuellt borde bekosta en del av sin sjukvård själv om man lider av fetma.

 

Så jag tar ett andetag och säger "Ska vi säga så om andra ätstörda också då? Det är en belastning inom sjukvården det med. Men det hade ju ingen sagt till en stackars anorektiker, eller hur?"

 

Tystnad. Jag blir lite nervös, jag vet inte hur mycket andra i klassen har gissat sig till. När jag ser tidigare bilder av mig själv fattar jag i och för sig inte hur någon skulle kunna ha missat att jag hade/(har..) problem med mat.

 

"Eh... Asså. Nä. Det är klart..." Tyst igen. 

Jag: "jag menar bara, i så fall ska väl alla med matmissbruk ha samma förutsättningar i vårdhänseenden? Och då kan vi ju plussa in en rad andra följdsjukdomar etc."

 

"Ja vafan", tjoar en kompis till mig. "Moffla lagom istället!"