ungefär sådär

Fick en riktigt bra fråga igår förresten! Elin skriver:

Hej fina Elin!

 

Onda cirklar... Det tror jag att alla med en ätstörning känner igen, oavsett vilken diagnos man har!

 

Det här med att kräkas är ett helvete. Det är antagligen det kompensationsbeteende jag hade absolut svårast att sluta med; det är ju så "enkelt". Dessutom är det lätt att glömma obehaget undertiden och efteråt...

 

Tyvärr finns det inga bra genvägar. Jag kan inte bara skriva "BARA SLUTA!" och känna mig nöjd med det som råd. För det är inte så det går till. Inte för mig i alla fall.

 

Jag har aldrig varit en bulimiker (fick jag reda på när jag började min nuvarande bahandling?!), utan anorektiker med hetsätningar. Vad nu skillnaden är. Eller jo. Det finns en skillnad. Kontrollen. 

 

I mitt fall köpte jag hem exakt det jag ville ha, ofta exakt samma saker åter och åter igen. Förberedda minutiöst, lade upp i rätt skålar och på rätt plats. Bestämde vad jag skulle äta först, efter det och så vidare. Om ett livsmedel saknades förstördes planen och då hände det att jag helt enkelt struntade i det. Det blev ju "fel". 

 

Dag efter dag vaknade jag och förbannade mig själv. Hatade. Ville dö. Såg inget slut. Ville sluta men kände att jag inte kunde. Suget var för starkt. 

 

Och det är ju klart som fan att det var starkt! Dels svalt jag hela dagarna och kämpade alltså emot min stackars kropps överlevnadsinstinkt (som är jävligt stark!), dels hatade jag mig själv för mycket för att orka bryta. Varför ska man ta hand om något man föraktar och bespottar?

 

Så. Det här är jättejobbigt för mig att skriva om. Men jag känner att det är viktigt och som jag ser det är all min erfarenhet till för att delas. Om det kan hjälpa EN ENDA av er så var det värt det!

 

Detta är ingenting jag har lärt mig av något proffs, och kanske inget som fungerar för er. Men det är så jag gjorde och det fick mig att sluta! Ta det för vad det är; en persons väg mot friskhet. Kanske inte nödvändigtvis din, men något steg kanske du kan ha nytta av?!

 

Steg 1: Sluta hata. Sluta intala dig att du är värdelös morgonen efteråt, se dig i spegeln, ge dig en kram och tänk snälla tankar om dig själv. Varje jäkla dag!!!

 

Det låter skitnödigt som fan, men det lade grunden för mig att sluta hetsäta. Testa!!!

 

Steg 2: Förlåt dig själv innan du hetsäter. Det är riktigt skönt och minskar även självhatet undertiden /efteråt. Tänk mer som "ja nu blir det såhär, men det är okey. Det är för att jag äter för lite under dagen och det är inte konstigt att det blir såhär då. Det gör ingenting idag. Jag är bra i alla fall". 

 

Bara genom att ändra din känslomässiga inställning, trots att du fortsätter hetsäta, gör att du vinner en hel del. Det vill säga, du börjar förlåta dig själv lite mer. Vara snällare, om än bara mentalt. Att hetsäta är fruktansvärt destruktivt och precis som alla andra onda cirklar krävs det att man bryter någonstans för att så småningom bryta sig ur den. 

 

Steg 3: Bestäm EN kväll som du inte ska hetsäta. Fungerar det inte den bestämda kvällen kanske det går dagen efter. Det viktigaste är inte att det blir just den där kvällen, men klarar du en kväll utan att hetsäta får du något slags självförtroende igen. OCH DET BEHÖVS! Det svåraste med att sluta kräkas är, enligt mig, att faktiskt våga lite på sig själv igen i förhållande till mat. Att klara av att gå på toaletten efteråt och veta att det inte ens finns på kartan att man ska kräkas. Men det ska man inte tänka på under detta steget, just då, eller, inte ha som mål. Men du kan ju veta att det finns på kartan och det är fullt möjligt att ta sig dit!

 

Steg 4: Ja... Helt enkelt försöka fler dagar/kvällar. Tunna ut hetsätningarna. Och kämpa på som FAN med att äta under dagarna, se maten som ett skydd mot hets-suget, för det är den verkligen! Jag försökte se det som en liten sköld och även här märker du rätt snabbt att det stämmer. Är du inte utsvulten en hel dag ÄR det möjligt att inte hetsäta eftersom kroppen är lite lugnare. 

 

Steg 5: Återfall. Det kommer, det har det gjort för mig med. Ibland några dagar i streck till och med. Men då försöker jag verkligen fokusera på ovannämnda steg och genom det kan jag återigen fokusera framåt!

 

Ett allmänt måste är faktiskt att äta under dagen. Och det kan vara det svåraste som finns, det brukade göra mig livrädd bara att höra det. Tyvärr är det det absolut bästa sättet och det är värt det obehaget jämfört med att kräkas regelbundet. 

 

Detta är de bästa tipsen jag kan ge dig Elin, utifrån vad jag har gjort och lärt mig. Det finns inte bara en väg till friskhet, du måste tyvärr (åh, detta tyvärr...) hitta just precis din, efter dina förutsättningar och din kropp. 

 

Ingen vet exakt vad någon annans kropp behöver eller signalerar om. Och på grund av det måste DU lära dig det igen. 

 

Elin, testa bara EN dag att äta ordentligt och regelbundet under dagen. Du behöver inte äta ens "normalportioner" första gången du försöker, ät så mycket du kan och försök att pressa dig själv. Känns gröt tryggast, ät gröt flera gånger samma dag.

 

Försök ha tallriksmodellen i bakhuvudet, den är inte bara någon präktig mall som dietister har ritat för att den ser piffig ut, den har hjälpt mig väldigt mycket!

 

När jag var som sjukast täckte jag in ungefär två tårtbitar av hela tallriksmodellen. Snacka om brister!!!! 

 

Ta hand om dig och skriv gärna igen,

stora kramar!!!

 

/Emma