ungefär sådär

Vet ni vad?

 

Jag hade en fantastisk dag igår.

Och då menar jag fantastisk som i lycklig. Fri.

 

Ner till malmö, fika (underbar äppelkaka med vaniljgrädde på Lilla Kafferosteriet!) med fina vänner och sambo, sushi-smakbomb på Saiko med sambo och älskade mamma + syskon. Sedan tillbaka hit och lite kvällsfika med kaffe och goda Bisca-pepparkakor (kan verkligen rekommendera dem, finns på ica!). 

 

Och sedan till nation. Se lite band, dricka något glas vin och DANSA! Med sambo. Lycka i hela kroppen, åååh vad jag älskar att dansa! Jag ser säkert ut som en toka men det spelar ingen jävla roll för jag har saknat det såå mycket. Bara vara i musiken och sjunga med i låtarna. Ja, jag har saknat att vara ute. Mer än jag trodde och inbillade mig. Det var superkul!

 

Idag var jag dum nog att väga mig; 56kg. Skitt!? Dock beror det nog på alkoholintag igår, brukar gå upp tillfälligt i vikt efter lite vin ;) Och även om så inte är fallet, så spelar det ingen jävla roll. För första gången känns det inte jobbigt. Så lycklig som jag är nu, så fri som jag är nu, så är det faktiskt värt vad som helst. Och jag känner, jag verkligen känner, hur mycket livsglädje och energi jag har lagrat i min kropp nu. Vi är ett litet team, äntligen, jag och min kropp.

 

Det är så mycket bättre att vara bästis med kroppen än en destruktiv ätstörning!

 

Min kropp gör mig riktigt lycklig. Den ger mig så mycket och gör så mycket för mig samtidigt som den ställer vissa krav. Ett sunt förhållande! Min kropp vill att vi ska leva länge tillsammans och försöker hjälpa mig att göra rätt val, här uppe vid ratten. Vägen är så mycket rakare nu för tiden. Det är bara att gasa. 

 

Idag blir en stillasittandes pluggdag, men det gör inte heller någonting. För jag vet att min kropp inte är någon ambivalent varelse som byter skepnad från dag till dag. Jag känner ändå att jag kan lita på den. Det har jag börjat få kvitton på mer och mer. 

 

Ett av dem är chokladsuget. Åh vad det satt i. Jag tror jag åt choklad varje kväll i säkert sex månader sedan jag slutade hetsäta. Det var tryggt att veta att jag kunde äta en viss mängd och på så sätt slippa hetsen. För er som har problem med hetätningar kan jag tipsa om det; lägg upp en mindre godisbuffert som är "okey" och försök att hålla er till den någon gång i alla fall. Jag åt t.ex. 1 centerrulle. Eller en pigall. Ibland våde och. Och jag dog inte av det, tvärtom. Jag gick faktiskt inte upp någonting i vikt av det, dock för att jag åt för lite under dagen, vilket jag tror att hetsätare vanligtvis gör. 

 

Men nu? Chokladsuget finns ibland. Kanske någon gång i veckan. Då äter jag någon rad choklad. Sedan är det borta ett tag till. Nu blir jag mest sugen på god MAT och ibland (som nu t.ex.) dadlar, en bulle eller liknande. Och då äter jag det. För att bli sugen betyder ofta att du behöver lite av det livsmedlet. Så jag försöker tillgodose det suget istället för att ignorera eller skämmas över det. Varför skulle jag behöva skämmas över två rader choklad egentligen? Det är inget misslyckande att äta det man är sugen på! Snarare en seger, eftersom du för en gångs skull vågat känna efter vad det faktiskt är kroppen signalerar. De där signalerna är något jag har fått jobba mycket på för att lokalisera och våga erkänna. Sedan ersätta ätstörningens gormande med kroppens milda röst. 

 

Nu ska jag fördjupa mig i skolböcker, snegla ut i dimman här utanför och dricka lite te. 

Jag har nog lite dadlar kvar också. 

Synd om de blir gamla... ;)