Den som väntar...
Jag älskar verkligen lördagar!
Gott om tid att äta frukost, slösurfa nyheter och sedan en lång promenad i härligt klart väder med sambo. Nu sitter vi och mumsar satsumas och fikon (ja, jag är beroende) i soffan. Jag känner hur benen pirrar lite, kroppen slappnar av och det är SÅ skönt att känna att jag trots en relativt lång promenad har energi över! Det var inte alltför länge sedan jag släpade iväg mig själv på träningspass och kände hur benen vek sig under mig efteråt. För att inte tala om kramperna. Värken.
Samtidigt är jag något otålig och ängslig. Mens. Nada. Händer inget. Fan!
För ett tag sedan fick jag reda på att jag är benskör i korsryggen. FASA! Sedan dess har jag ätit både extra järn och kalcium-tabletter (kompletterande med c- och d-vitamin). Gått upp nästan tio kg sedan i juni. Men tror ni något händer?
Och det ÄR frustrerande! Jag kommer så väl ihåg att jag hade mens hela tiden när jag gick ner till min lägsta vikt. Det var först på BMI 14 den lade av. När jag något år senare gick upp några kilo hade jag en period mens igen, sedan försvann den och har sedan dess hållit sig undan...
Men nu då? Kroppen mår mycket bättre, jag mår mycket bättre. Jag äter regelbundet och det jag behöver, jag tränar inte.
En del av mig är rädd för att jag aldrig kommer att få tillbaka den.
Att det alltid kommer att vara "fel" på min kropp efter vad jag har gjort mot den. Aldrig bli helt förlåten.
Samtidigt har jag nu fått höra av åtskilliga inom vården att den kommer tillbaka, det är bara att ha tålamod.
Jag vet att många fasar lite inför att få tillbaka sin mens, det har jag varit innan. Men det finns inte sedan jag fick veta om benskörheten. Fan heller! Istället går jag här och inbillar mig PMS och känner mig riktigt fånig när det fortfarande inte händer något. Det hade verkligen varit ett kvitto på att kroppen mår bra och en lättnad eftersom det skyddar mitt skelett att få igång lite hormoner igen.
Jag vill inte ha fler intygelser på att jag är sjuk.
Jag vill faktiskt bara känna mig som en frisk kvinna igen.