ungefär sådär

Alltså, vilken BRA kväll ;) Nu sitter jag, blöt i håret efter ett härligt spabad ute i regnet, skönt mätt efter middagen jag och sambo lagade till alla här hemma, i soffan. Och bara njuter. Mamma sitter avslappnat i en fotälj, sambo med mig i soffan. Lillebror och hans flickvän i däruppe framför TV:n. Nöjda. Det är en härlig stämning. 

 

Kanske är det den här stämningen, här hemma hos mamma, som är den största för mig på många sätt. Hemma, i ett hus med så många dåliga minnen i väggarna, som nu har blivit en oas av lugn för mig. Jag kan inte bara hantera en familjemmiddag, jag tycker det är mysigt! Trevligt. Fint. Det gör mig glad att sitta tillsammans med mina fina och äta tillsammans. Skratta åt att jag råkade överkrydda kycklingwooken lite. Prata. Prata samtidigt som man äter, med fullt fokus på samtalet. Maten får inte all plats i min hjärna längre. Kanske något mer än för andra, friska människor. Men istället för 100% kanske jag har lyckats banta (hö hö) ner det till i alla fall 20%. Typ mer: tog jag tillräckligt mycket? Är det gott?-tankar. 

 

Det känns viktigt att vara med min familj, nu när jag mår bättre. Det är det enda sättet för mig att betala tillbaka, att ge något tillbaka till alla dem, speciellt mamma. Mamma, som alltid har trott på mig. Som alltid har stöttat mig. Funnits där. Sett saker positivt när allt var svart. Stoltheten över att kunna visa henne att hon hade rätt, att jag inte var ett hopplöst fall (som jag själv ofta hävdade). Den är värd mer än allt. Och att faktiskt kunna ta emot all kärlek från fina sambo och min älskade familj. Vara närvarande. Det är viktigt. 

 

Att gå och handla med mamma är underbart. Köpa normala saker, diskutera vad som är gott eller inte. Skratta i hela magen. Som är mätt och nöjd. Kunna fokusera på nuet. Det låter så klyschigt, men jag tror att alla som någon gång har haft eller har en ätstörning förstår värdet av det. 

 

Det enda som kändes lite jobbigt med att komma hem var faktiskt brödsorter. Inte så mycket att inte äta just mitt, men att välja. Det är svårt ibland. Fortfarande. Inte ha min chiquita-smoothie (fanns inte i affären), utan ställa in sig på proviva jordgubb istället (som också är jättegod!). Inte ha mitt egenbakade bröd utan välja fritt. 

 

Men det är verkligen bra träning. Att ta snabba beslut kring mat. Att få frågan av mamma "vad ska vi äta imorgon?" och bestämma på ett ungefär på plats. Utan att veta vad jag kommer vara sugen på imorgon och anpassa maten efter det. Det är bra träning!

 

I alla fall, det blev en ny brödsort!