ungefär sådär

Jag har tänkt mycket sedan jag skrev mitt läsar-svar igår. 

 

Och det finns så mycket att skriva, faktiskt. 

 

Jag trodde nog aldrig att jag skulle kunna njuta av sötsaker igen. 

Det där riktigt goda. Ja, det allra godaste. Inte avslappnat. Inte utan en mördande ångest. Och ändå sitter jag i soffan och äter lite praliner i skrivande stund. Det är en riktigt mäktig känsla, att ha vunnit. Eller, att ha lärt mig igen, det jag kunde innan jag blev sjuk. Njuta. Lagom.

 

Okey, socker är fortfarande ett issue, att dosera själv på "mat" (nej, inte en lunch då, men gröt!). Annars har jag inte så mycket kvar på min "förbjudna lista". Pizza känns väl sådär. Snabbmat generellt. Men vanlig mat är okey. Fettskräcken gör sig gällande vid typ vispgrädde. Fast det måste jag inte äta för att må bra. Och en dag kanske det har läkt ut, även den rädslan. Fett-såret. Saker som jag hetsåt kan jag äta i lagom "doser" nu utan att må dåligt efteråt. Tid och mycket träning heter ekvationen bakom...

 

Det som jagar mig nu är snarare de "tillåtna" livsmedlena. Det vill säga, de saker jag alltid åt som sjuk. De, som var "okey". Imorse åt jag min första äggmacka på lääänge. För jag levde på äggvitor, stenhårt kokta äggvitor med örtsalt till frukost i hundratals dagar. Jag har inte ätit ett kokt ägg sedan jag bröt den vanan. Idag blev det ett stekt ägg. Ett HELT stekt ägg. Och det var ruskigt gott!

 

Ägg är bara ett exempel på råvaror som gör mig...jag vet inte, ledsen? Som tvingar mig tillbaka till minnen av en tid jag helst vill glömma. Allt är ju så annorlunda nu och jag unnar mig själv att inte behöva tänka tillbaka, ångra och på så vis fortfarande påverkas negativt av min sjukdomshistoria. Nu vill jag bara må bra. Läka.

 

Så många bloggar där man kämpar för frihet beskriver "förbjudna" listor, livsmedel/rätter man vill kunna bocka av och återinföra i sitt liv. Nu när jag har gjort just detta handlar det mycket om att faktiskt äta de här sakerna jag slutade med när jag tag steg mot friskheten och bröt min svält-livsstil. 

 

Jag vill inte att minnen ska styra mina val och handlanden idag, inte heller begränsa min smak matmässigt. Innan jag är "nöjd" och frisk ska det inte finnas känslor knutet till mat. För det är fel. Det är konstigt. Det är inte samma sak som att en viss låt får en att tänka på en människa/situation. Musik är konst. Mat är bara mat. Eller, det är trevligt och allt. Dock ska det inte ta så mycket känslomässig plats. Typ ingen alls, förutom glädje, trevnad och förnöjelse.