ungefär sådär

Man måste nog bara acceptera att ätstörningen knackar på och säger hej vissa dagar.

Den vet när jag känner mig låg.

Den vet när jag är svag.

För den bor i mitt huvud. Granne med herr Tankar och fröken Känslor. 

 

Idag har herr Tankar varit ute och gått, sedan i morse. På en ny väg, han känner inte igen sig. Just idag möter han fröken Känslor som är på ett uselt humör. Inte arg, nej han har först lite svårt att tyda hennes kroppspråk. Det där sättet, att hänga lite med axlarna. Kjolen guppar inte lika mycket som den gjorde igår, när han senast mötte henne. När han ser henne nu är det lite som att det var för första gången. Fast de ses varje dag. Det blir ju så när man bor så nära varandra. 

 

Utan att säga mycket går de sedan tysta bredvid varandra. Herr Tankars steg blir tyngre, han går långsammare för att fröken Känslor inte ska hamna efter. Försöker att tänka på annat, men hör hennes steg mot gatstenen. Ser hennes böjda skugga där bredvid sin. 

 

De går länge tillsammans, pratar bara lågmält precis när de måste. 

 

På hemvägen börjar det regna och de skyndar på stegen något. Därför hinner de inte uppfatta att herr Ätstörning sitter i sin stora bil och väntar vid rödljusen. I höstmörkret bländas de av hans billyktor och blir snudd på överkörda när han skrattandes gasar på, rakt mot dem. Bromsar sedan in och frågar om de inte ska åka med, det regnar ju trots allt och de bor ju så väldigt nära varandra. 

 

Herr Tankar har inte alls lust. Men fröken Känslor drar honom lite i handen mot bilen, han ser på hennes trötta uppenbarelse och ger efter. Okey då. För den här gången. 

 

De sitter tysta där i baksätet och håller nästan omedvetet varandras händer. Herr Ätstörning kör, de ber honom att köra långsammare och han hånskrattar lite men saktar ner något. Okey då. För den här gången. 

 

Väl framme stiger de allesammans ur bilen. Något omtumlad går herr Tankar in till sig och stänger dörren. Ser genom sitt fönster in till fröken Känslor som även hon sitter vid sitt köksbord. Ensam, i halvmörker. Oseendes, stilla. Om han inte hade sett ljuset glimma till i en tår som rullar ner för hennes kind hade han kunnat tro att hon sov. Han känner fortfarande lukten av herr Ätstörnings bil, bensin och bränt gummi. 

 

Efter ett tag suckar herr Tankar, släcker ljuset och lägger sig i sängen. Ser upp i taket. Undrar vad fröken Känslor gör. Hör den höga musiken från herr Ätstörning, hur han skrålar med, sjunger falskt.

 

"Vilka jäkla grannar jag har", suckar han för sig själv och vänder sig på andra sidan.