Underbart julig-onsdag!
Snön virvlar utomhus, nu när jag äntligen är hemma igen!
Här inne är det nästan tropiskt varmt (vad är det med hyreshus? Smällkallt tills första oktober, sedan pensionärsvärme!!!). Jag och sambo har, efter en maffig trettonbitars sushilunch med fisksoppa till förrätt, ramlat runt i snöyran i jakt på julklappar! Eftersom jag vet att min fina mamma läser här och utöver det är en ovanligt nyfiken mamma kommer jag inte nämna eventuella julklappsfynd. MEN jag tänker nämna en nybakad lussebulle på förmiddagen en klasskompis köpte till mig i skolan. Lite pepparkakor i affärerna nu. Och mitt (kanske) härliga fynd av Ica's paprika/cashewnötspesto!
Trött som jag var idag tog jag ett extravarv i garderoben. Det finns ofta någonting där inne som kan få mig att känna mig lite mer redo för världen, hur ytligt det än kan låta. Men har jag på mig något som sitter bra, är rätt färg efter humör osv. så känner jag mig faktiskt lite starkare. Hurm. Känner ni igen den känslan?
Haha, känslan av en bra Emma-outfit:
För det är viktigt för mig att trivas med mig själv. Att känna mig vacker, att FÅ känna mig vacker även om jag numera väger mycket mer. Det är viktigt att pyssla om, ta hand om och berömma lite i huvudet. Ätstörningar klassificeras inte för inte som psykiska sjukdomar; vi har en del tankemöster att bryta!
Och tro mig, det går! Även om jag har hånat mig själv när jag försökte tänka snälla saker och ge mig själv lite cred då och då, så sakta men säkert "fastnade" det där halvseriösa egenberömet någonstans och växte till sig. Det märker jag väldigt tydligt nu. Om någon hade sagt att jag var ful, tjock eller vad som: KLART man blir ledsen! Men det definierar inte mig. Jag blir/är inte ful för att någon elak människa säger det. Andras ord sätter inte mitt värde, det definierar inte Emma. Det måste jag göra själv. Och så länge som jag hatar, baktalar, intalar och nyper, så länge kommer jag också att må väldigt dåligt med mig själv. Det är inte kul att leva ett helt liv med en mobbare i huvudet.
Så skyffla ut de där ekaka tankarna!
Skit i vad andra har sagt någon gång.
Definiera dig själv istället!
Vad är bra med dig?
Och om du har svårt för att bara haspla ur dig något:
varför tror du att människor som tycker om dig gör just det?
Man får även fråga dem. Självklart får man det. Det är kanske lite pinsamt, men det är ofta väldigt givande. Jag bad min fina sambo skriva en lista över de tio bästa sakerna med mig. Den listan ligger numera alltid på mitt nattduksbord, redo att läsas de där dagarna jag bara vill dra en påse över huvudet. Ärliga, raka, fina ord. Om hur någon ser på mig. Ser hos mig.
Och det behöver inte vara en sambo. Det kan vara en underbar mamma, en nära vän, en släkting. Någon som känner dig, som du ändå litar på.
Slutbabblat om detta!
Nu ska jag röra ihop lite havregrynsgröt med rivet äpple, hackade mandlar och vaniljyoghurt, lägga mig i soffan med min nya bok och ta igen lite slötid. Imorgon ska jag först gå i skolan 8-10, sedan ska jag jobba 17-22:45, vilket känns omöjligt långt och jobbigt. Men jag älskar att jobba. Faktiskt. Det är ett bra komplement till att plugga, jag får träffa mycket människor och småprata samtidigt som jag inte funderar en sekund på studierna. Sedan njuter man lite när man kan sjunka ner framför en skolbok.
Ikväll är det i alla fall kör 19-21, sedan är jag inbjuden på en VIP-rea på Spirit av en vän som jobbar där. Den håller i och för sig på fram till 23 men ja.. Eh... Jag har nog fått min dos av shopping idag!
Nu är kaffet klart och jag är mer än klar för kaffe!
Laters!