ungefär sådär

Detta var en blogg om att ta sig ur den sjuka, ensamma världen en ätstörning isolerar oss i. Den handlade om kamp och strävan att hitta tillbaka till mig. Bara mig! Efter ett år i terapi, många tårar, jäklar-anamma, skratt och insikter har jag äntligen nått mitt mål: friskhet! Pepp, hopp, framsteg, bakslag och idéer!

Tvivel, ensamhet och mod

Publicerad 2012-12-30 17:06:03 i Allmänt,

Förlåt för den dåliga uppdateringen igår:
först jobbade jag, sedan åkte jag och sambo direkt hem till mamma och sov över där. 
 
Men idag då? Jobbade tills klockan tre, sedan tog jag bussen hem. Trött. Men ändå mjuk i kroppen. TIll en tom lägenhet. Sambo är på äventyr med en gammal kompis och vet inte när han kommer hem. Jaha. 
 
Mellanmål. Sedan ensam-middag. Badet står på nu, ska krypa ner i värmen med en av julklappsböckerna. Domna bort lite, med Lisa Ekdahl i bakgrunden. 
 
Det har varit tuffa dagar, väldigt intensiva och samtidigt tankefyllda. Det gnager ett obehag inom mig, det är faktiskt jobbigt nu. Det är jobbigt att vara normalviktig men inte känna sig normal. Det är jobbigt att mina lår är bredare än sambos när de brukade vara hälften så smala. Det är jobbigt att inte känna en hård kropp under fingrarna.
 
Jag vet inte riktigt vem jag är just nu. Klyschigt va? Men sant. Det känns som att jag har vaknat, efter fyra år i en sjuk-koma. Och nu ser jag livet igen. Men det gör mig så himla trött, att leva. Det tar så mycket energi från mig att leva så som jag vill göra. Drömmar och förväntningar bubblar upp och hotar att kväva mig lite ibland. Den där avstängdheten lockar lite, även om jag aldrig kommer börja svälta mig igen. 
 
Hur ska man stänga av ett bubblande huvud när man inte kan svälta? Hur kan man vara ledsen utan att det går ut över maten? Hur kan man vara rädd utan att svälta? Hur kan man låta livet rulla på, utan att ha en falsk handbroms som ändå ser trygg ut?
 
Jag kämpar på. Äter som vanligt, försöker blunda för den där smeksamma rösten och köra på. Men det tar också på krafterna. Kanske är det därför jag är så trött nu för tiden. 
 
När man mår såhär pass bra som jag gör nu ifrågasätter man nog mycket också. Jag gör det i alla fall. Hur man lever sitt liv, med vilka och varför. Det finns nog förändringar man borde göra, och nu försöker jag bena ur detta. Vad får mig att må dåligt i det vanliga livet? Jag vill stoppa undan allt det, rensa och städa ut. Så att jag har ett bra liv. Ett glatt liv. Det har jag oftast, absolut. Men jag vill nog garantera mig det framöver, också. 
 
Nu väntar ett härligt bad i alla fall.
Under kvällen har jag några läsarfrågor att besvara och mycket mer grubblerier; så jag tar igen allt bloggande jag har saknat!
 
 

Kommentarer

Postat av: Cecilia

Publicerad 2012-12-30 17:33:44

Håller med dig! Man blir satans trött av att Leva. Men samtidigt är det rätt kul. Att leva alltså ;)

Sv: Vad du är go. Det är viktigt att främst blicka tillbaka på det positiva delarna i livet :) Allt blir lite lättare då!!

Ha en finfin kväll. Stor kram!

Svar: Åh precis! Man blir TRÖTT men lite skönt trött. Fast det är fortfarande så mycket tankar som virvlar, samtidigt är det verkligen värt det. För de tonar ut lite snyggt, och bara ibland kommer nya. Tror du vi var lika trötta som "friska" av livet ibland fast minus tankarna?
Och ja, att tänka positivt (denna klyscha!) är både viktigt och skönt!

Detsamma fina du, och tack igen för att du är.. så bra!!!!!
<3
ungefaer.blogg.se

Postat av: beayourdreams.blogg.se

Publicerad 2012-12-30 19:05:53

Älskade Emma! Jag känner precis som dig. Det är så himla jobbigt att leva, tröttsamt.. Men ändå är det ju kul, precis som Cecilia skrev.. Visst var det enkelt att bara försvinna när man inte åt, utan att behöva tänka så himla mycket.. Bara vara där, ensam, själv och rädd. Men vad är det för liv egentligen?! Det är ju bara ett helvete.. Ett rent, frustrerande, helvete. Även fast man inte tänkte något så blev man ju ändå livrädd och tänkte på mat.. Men det tar ju på krafterna nu när man är normalviktig men ändå inte är normal. Jag förstår dig precis och jag finns här för dig, precis som jag hoppas att du finns här för mig. Kramar på dig vännen! Hoppas du får ett superbt nytt år utan ångest och så vidare.. Imorgon unnar vi oss till tusen va? Det ska i alla fall jag! Mamma ska göra förrätt; toast-skagen eller en avokadohalva med räkor. Sen blir det kött, pommes och sås samt en efterätt med kesella vanilj varvat med bär och digestive!!!! Sen ska jag iväg till en kompis och njuta utav lite brieost och kex, som jag längtat efter den härligheten! Det enda jag verkligen har sug efter just nu! Återigen, stora kramar till dig vännen <3

Svar: Du, ha en HELT underbar kväll min goa vän, det förtjänar både du och jag! Jag ska hem till bästis och äta middag med lite olika par. Bakat en egen kaka jag tjuvsmakar lite på nu ;) Vi ska inte bli fega igen. Vi ska våga leva det där livet alla pratar om och leva det helhjärtat. Det får lösa sig gällande svårigheter. Jag vill i alla fall uppleva dem, hellre det än att bara gå runt som en ensam zombie!!!
STORT gott nytt år till dig, min vän <3
ungefaer.blogg.se

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela