ungefär sådär

 

Det var bråkigt med sambo igår, vi har som alla par olikheter som leder till gräl. Och när vi bråkar ruckas hela min värld, jag kan faktiskt inte tänka mig ett liv utan honom. Så det är otroligt plågsamt när mycket mellan oss stundvis känns fel...

 

Men jag klarar av det här. Jag klarar av att äta för min egen skull, jag klarar av att äta fast jag har noll aptit. Fast jag är arg och ledsen. Sårad. Jag klarar det. Och det känns otroligt tryggt att veta!

 

Idag är, som alltid haha, en ny dag och jag ska strax sticka iväg och äta sushilunch med bästis + säga lite jul-farväl. Dock ser det ut som att vi kommer fira nyår tillsammans, vilket gör att det känns mer okey att "pausa lite" från varandra under julen. Jag är lycklig som har en så fin vän <3

 

Och igår träffade jag ju faktiskt en av de nyare vännerna. Vi är grymt lika med mycket. På grund av lite tuffheter i hennes liv fick jag den briljanta idén att köpa varsin kompiströja vi kan ha på oss när vi känenr oss ensamma. Det är tydligen inte bara ätstörda människor som skyr ensamhet, kom ihåg det!

 

Så en töntig kanintröja med glitter från HM-barnavdelning (strlk 170 var faktiskt stor, så vi körde på det) cyklade jag hem och det var väl då bråket /bråken?) började. Jag somnade sent, totalt utmattad och vaknade bara för några timmar sedan (jag brukar vakna av mig själv vid åtta annars, alla dagar). Dessutom är jag nog omedvetet (hyfsat i alla fall) stressad inför tentan imorgon. Vänjer man sig någonsin?

 

Idag då? Jag är trött i huvudet. Känner inte så mycket. Det är "löst" men det tar tid för mig att smälta stora känslomässiga bråk (gör det inte det för alla?). Det känns som att obehaget sitter kvar lite. 

 

Så att träffa bästis känns som det absolut bästa jag kan göra idag!

Jag hoppas ni alla får en riktigt bra dag, ni med!