Julbak!
Med risk för att låta som en pensionär: God middag!
Jag kan inte sitta still alls idag, det är lite kul hur barnsligt uppspelt man kan bli...Idag ska vi JULBAKA! Sambo kommer upp, redo till färdigjäst lussebullsdeg. Sedan är det hard-core bakning i några timmar för att sedan avnjuta vår möda i form av nygräddade lussebullar, pepparkakor, bondkakor och nötdrömmar. Med tanke på en viss Emma finns det även inhandlad marsipan, nougat och choklad, här vankas julgodis!
Då spelar det ingen roll att Skåne är en stor snöstorm. För så länge man är inomhus med älskade nära och kära är det egentligen bara mysigt. Kanske inte fullt så mysigt när vi ska bege oss hemåt fullastade med bakverk, men varför tänka på det nu?
"Du ser så mycket piggare ut nu Emma", fick jag höra igår av en vän.
Inte tjockare. Inte fylligare. Piggare. Det är ett bra ord tycker jag. Inte för att jag tar åt mig så mycket av de andra orden, men det känns inte lika positivt kanske. Vikten är ju inte det som avgör om jag mår bra eller inte. Om jag är frisk eller inte. Det har nog människor väldigt svårt för att förstå. Att gå upp till normalvikt= normalfrisk, vilket är långt ifrån sanningen. Det är först nu jag kan bli riktigt stolt och glad över sådana kommentarer och det är för att även mitt huvud har klarnat rätt mycket. Mitt huvud har blivit friskare. Det är ju där problemen finns, där de växer eller krymper. Kroppen är mest drabbad, den stackaren.
Hehe, läste igenom mitt romaninlägg från igår: ja, jag vet att det är en halv bok. Men det var skönt att skriva. Det är ett viktigt ämne!
Nu vankas (pensionär igen?) lunch med mami, sedan ska vi trotsa snön (tack och lov i en bil med rump-värme).
Mot julen och vidare!
