Hej jag heter Emma och jag är en marsipangris
Eller, så känns det i alla fall.
Jag vet inte hur många mozartkulor som har slunkit ner under dagen, men i alla fall två för mycket för hej, här sitter jag med uppsvälld mage (fortfarande...) och ska äta kvällsgröt. Suck.
Sjungandet gick bra i alla fall, musik är verkligen underbart att bara sjunka in i. Glömma allt annat för ett tag. Meditation för oss som inte har förstått grejen med yoga!!!
Idag blir det inget superinlägg. Jag har inte gjort så himla mycket egentligen, pappa kom inom på en fika och det var faktiskt mysigt. Sambo är underbar, vi hade lite matkrig (typ, peta i näsan och sedan peta på den andras mat. Har jag sagt att vi är 20+ båda två?) och pluggat undan lite.
Jo, jag fick reda på att jag fick jobbet, efter bara två dagars provjobb! 5 timmar i veckan känns ändå lagom. Nästan löjligt lite för en ex-workaholic som mig ;)
Usch. Magen bubblar. Dumma stickande ångest. Jag låter den inte påverka mitt handlande, men den finns där. Jag tror jag bara får låta den vara där, utan att vara för uppgiven eller ledsen över det. Så får den tona bort av sig själv när den märker att den inte kan styra mig. Ungefär som ett trotsigt barn som skriker.
Och kom ihåg, kvällar som denna, att imorgon är en ny dag!