ungefär sådär

 

Inte sådär så att man har gjort jättemycket, var i skolan på en föreläsning och sedan på otäcka NovaLund (hatar köpcentrum, hurm). Hem. Sova med sambo en timme i sängen. 

 

Mensvärk är HEMSKT! Min kropp är svullen och när jag provade en klänning kom jag knappt i storlek trettiosex, som brukar vara lite stort även nu. Hurm. Skit samma. Min kropp kommer vara svullen en gång i månaden. Face it! Jag hängde tillbaka den och köpte en annan istället, en buteljgrön spetsklänning som vidgas efter bröstkorgen. Sådär ja. Min nya mens-klänning, hahah! Magen syns inte alls under den och den är såklart fantastisk (hur kan spets inte vara det?)

 

Nu sitter jag med ett glas vin i soffan och äter lite marsipanchoklad, maten är i ugnen och sambo i köket. Underbart! Sedan ska vi trotsa kylan för att cyklad hem till en kompis på lite "glögg-mingel". 

 

"Glögg-mingel". Det låter så otroooooligt vuxet, något mina föräldrar gör. Fast det är mysigt egentligen, lite goda kakor/lussebullar (hoppas jag fanimej, efter snöcykelrunda!!!) och träffa nya människor :) I min trygga mens-klänning (det är verkligen ett fruktansvärt namn på den, men det låter lite kul) kommer jag kunna slappna av lite och njuta. Egentligen skulle vi åka ner till Malmö ikväll för att gå ut, men jag orkar verkligen inte. Kroppen känns trött, magen svider och jag känner mig nästan lite febrig. Är detta verkligen normal mensvärk???

 

Det känns så konstigt att vara tjugoett och undra något sådant. Då inser jag vilken liten anorexi-bubbla jag egentligen har levt i; jag visste inte ens vad tamponger kostar! Sist jag hade mens var jag sjutton år och bodde hemma. Jag har aldrig, som vuxen, köpt tamponger och bindor! 

 

Okey. Nog snackat om det. 

 

Något som är viktigt är att jag faktiskt känner mig vacker i alla fall. Jag tycker om min C-kupa (and sambo indeed), jag tycker om min rumpa, min mage är lite mjukare men har fortfarande fina konturer. Nä, vet ni vad. Jag tycker om min kropp! Mer än det; jag är faktiskt stolt över den! 

 

Mitt stora komplex har alltid varit mina lår. Klassiker va? Dock inte magen. Men låren. De där hemska låren. Som hade för mycket muskler efter en massa sportande och speciellt ridning. 

 

Vet ni vad som hände, minus tjugofem kilo senare? 

 

Jag såg helt jäkla kobent ut! Så ja, låren var jättesmala. Men hålet mellan dem fick benen att se jättekonstiga ut i helhet. Knöggliga äckliga knän som stack ut blodådror som nästan låg utanpå huden... Usch! Ett tag kände jag mig nog snygg sådär. Men i lite mer klara stunder kunde jag känner mig så himla äcklad. Även om jag var för svag för att göra något åt situationen då, vilket gjorde att jag hatade de där minuterna av klarhet. 

 

Nu då? Nu har jag raka fina ben igen! Hurra!!! Jag är faktiskt nöjd med dem. Inte sådär "oh la la, kolla spirorna" stolt, men jag tycker om dem. Som en lite mer avlägsen släkting man inte känner helt men har ett fint intryck av. 

 

Nu är maten klar och sambo himlar lite med ögonen åt mitt datorberoende ;)