ungefär sådär

Detta var en blogg om att ta sig ur den sjuka, ensamma världen en ätstörning isolerar oss i. Den handlade om kamp och strävan att hitta tillbaka till mig. Bara mig! Efter ett år i terapi, många tårar, jäklar-anamma, skratt och insikter har jag äntligen nått mitt mål: friskhet! Pepp, hopp, framsteg, bakslag och idéer!

En liten twist

Publicerad 2012-12-08 15:18:00 i Allmänt,

Innan idag ringde jag min allra äldsta vän, för att sedan bli uppringd av henne igen två minuter efter att vi lade på. "Vill du inte hänga med mig ikväll?"
 
Min älskade mamma. Klart jag ville det! Jag saknar henne enormt mycket nu när jag bor i Lund och hon kvar hemma. Under alla sjukdomsår har vi alltid stått varandra mycket nära och det var en sorg, faktiskt, att flytta hemifrån denna gången. Från att ha varit en tonårsdotter-hård mamma:relation till mera en vänskapsrelation. Det finns ingen situation som inte kan ses lite klarare efter att ha pratat med henne. En dag hoppas jag att jag är lika vis och trygg som min fina mamma. 
 
Rent matmässigt är mamma också en bra förebild. Det vill säga, hon äter när hon har lust, vad hon är sugen på och kompenserar inte på något vis. Är hon inte sugen på att träna en kväll när hon hade tänkt det är hon hemma i soffan och äter kakor istället (och då snackar vi inte EN kaka, haha). Det är väldigt mycket terapi i att umgås med henne. Att bara vara en älskad fin Emma och skratta mycket tillsammans. I min och mammas värld, när vi är hemma tillsammans, är mat och gottis ett plus, men inte en stor del av livet. Bara en njutbar liten plutt. 
 
Så, även om det såklart hade varit bra träning för mig att vara ensam hemma ikväll så vill jag hellre träffa mamma. Jag vet att det kommer en kväll när jag måste vara ensam och jag ser på något sätt lite fram emot det, lite skräckblandad förtjusning. Gammal rädsla men förväntan inför att klara det bra. Jag tror att ni förstår?
 
Så nu försöker jag plugga undan en del, snart ska jag ta tåget. Om jag har tur är mami lika sushisugen som jag är..!
Mens-klänningen får stanna hemma, det är inte riktigt klänningsväder idag. Eller, jag hade nog haft den om jag inte skulle hem till mamma. Men där hemma är myskläder uniform ;)
 
Btw, jag menade absolut inte att storlek 36 är en stor storlek! KLART den inte är! Absolut inte. Mamma har storlek 40 ibland och tro mig, den kvinnan är naturligt slank och vacker! Om jag har en sådan kropp när jag är femtio är jag lycklig..! Dock är det en stor skillnad för mig, som innan knappt kunde ha storlek 32 att nu knappt kunna klämma på mig en storlek 36:a när jag är lite härligt mens-svullen, mer det!!!
 
Jo, plugga var det ja... 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela