ungefär sådär

Jag har en fantastisk sambo som bestämt parkerade mig i soffan och ställde sig i köket. En kvart senare serverades en av de godaste chili con carne's jag någonsin ätit: Vilken man jag har! 

 

Återigen en maträtt jag inte ätit på år och dar och det absolut bästa sättet att återintroducera den.

 

Igår fick jag ett mail från en fin tjej som hade frågor kring sex-inlägget (som jag ska svara på snart sötnos!). Det fick mig att tänka efter lite och jag vill verkligen förtydliga en sak:

 

Vi ätstörda är ju faktiskt lite störda (höhö) för vi bryr oss så otroooooligt mycket om vad alla andra tycker och tänker, eller bara vad andra eventuellt tycker eller kanske tänker osv. Jag har tidigare skrivit att man aldrig ska låta någon annan definiera en själv. Men här gäller det ert utseende, inte bara personlighet. 

 

Låt inte killar få er att må dåligt över klumpiga kommentarer/handlande. I så fall är det bara en människa som är klumpig/puckad/dum i huvudet. Låt inte tjejkompisarna komma med bitande kommentarer. I så fall är de inga bra vänner. 

 

Man ska alltid få känna sig bekväm i sin kropp, oavsett vikt och ibland en finne på näsan. Man väljer inte sitt utseende men man ska leva med det hela sitt liv. Man kan svälta bort mycket, man kan vara överviktig etc. men till syvende och sist är det ändå du. Jag tror att om man ständigt strävar efter att förändra och se så jäkla annorlunda ut tappar man till sist bort sig själv. Och tro mig, det är inte en förlust du vill leva med. Att inte veta vart man har sig själv är en farlig väg genom livet. Eller, egentligen finns det inte så mycket väg kvar. Man suddar så hårt i konturerna. 

 

Säg ifrån. Sätt gränser.

Ta ingen skit. Ta inga ord som gör dig ledsen.

Ifrågasätt. Be om förtydligande.

Det är okey att inte alltid vara glad och trevlig!

 

Jag jobbar själv dagligen med allt det där. Men gå inte runt och tro att det alltid är dig det är fel på. Kanske är du lite för trevlig? Sådär trevlig att andra kan lasta sin skit på dig. Ta inte emot den!

Sedan har jag fått några andra frågor från fina Kajsa:

"Två stora frågor till dig: 

Jag lider av bulimi och försöker sluta hetsäta. Men jag vet inte hur jag ska förhålla mig till maten. Jag vill ha ett avspänt förhållande där jag kan äta en kaka om jag vill. Samtidigt vill jag utesluta allt som inte gör mig gott (kakor, godis, chips och glass). Frågan är, hjälper eller stjälper det mig att utesluta sådan mat? Jag vill ju inte vara extrem, men jag vill inte frossa heller. Jag har så svårt för att äta EN kaka. Har jag fått smak på en kaka vill jag ha 50 stycken. Går det att få ett normalt förhållande till mat? 

Den andra fråga är: Jag är överviktig till följd av massa hetsätningar och jag vill gå ner i vikt men kan ändå inte äta för lite för då riskerar jag att hetsäta... Hur gör jag? Tips? :) 

Kram"

Hej fina du!

Kajsa: jag hetsåt/kräktes nästan dagligen i två år. Nu sitter jag bekvämt i soffan och äter choklad.

Jag lovar! Men du måste omedelbart släppa det där allt-eller-inget:tänkandet. Ju fler förbud du sätter upp, ju starkare blir längtan efter allt det "förbjudna". Man blir mer besatt när det finns röda kryss på allt man tycker är extra gott. Mitt svar är alltså att det stjälper dig att sätta stenhårda gränser. 

 

Samtidigt är detta väldigt jobbigt för någon som hetsäter; jag vet! Men du måste försöka förstå att du skadar dig själv med det här, jag ser i alla fall bulimi som ett väldigt kraftfullt självskadebeteende. Att äta tills man mår skit och sedan kräkas; kan man behandla sig själv på något sämre sätt? Det är tusen gånger värre än att spotta sig själv i ansiktet. Dessutom är det livsfarligt. 

 

Jag tycker verkligen att du förtjänar så mycket mer än den behandlingen av dig själv!

Och det hoppas jag innerligt att du också gör, någonstans!!!

 

Men hur gör man då?

Man måste börja med det känslomässiga och faktiskt matmässiga. Man slutar inte från en dag till en annan, den tanken ska man bara glömma. Det är ungefär som att lära sig springa innan man kan gå; orimligt!

 

Nu vet jag inte alls hur du äter annars under dagarna, men jag äter mellan 5-7 gånger om dagen, varierande storlekar såklart och olika sorters mat. Men i alla fall frukost, lunch och middag ser jag till att täcka upp hela kostcirkeln någorlunda. För det har jag märkt att jag mår väldigt bra av! Det var svårt, jag kämpade länge länge läääänge med att öka portionerna under dagen. Jag tänkte mycket att "om jag nu åt under dagen, då kunde jag ju inte hetsäta/kräkas på kvällen, eftersom jag fått i mig för mycket energi under dagen?!??!!?"

Men suget släpper. Genom att äta fullfettsprodukter, äta kolhydrater under dagen (typ pasta till lunch är super!) och lite "onyttigare" mellanmål ibland släppte det. Min kropp fick äntligen det den skrek efter på kvällarna, fast nu under dagen och fick behålla det! Jag har aldrig mått så bra fysiskt som nu sedan jag insjuknade. 

 

Känslomässigt då? Jag trodde maten skulle vara det svåraste att ändra. Men det visade sig vara mina tankar om mig själv som var mest skrämmande och inrotade. De stjälpte mig hela tiden. En elak röst som intalade mig att jag var värdelös, misslyckad, ful och ett hopplöst fall. "Du kan lika gärna fortsätta att hetsäta och spy, det spelar ingen roll om du dör, ditt liv är ju ändå outhärdligt", "Bara en sista gång, hehehe". 

Jag började försöka tänka snällt om mig själv. Ge mig själv en kram på morgonen och säga "stackars mig som hetsåt igår, jag mår verkligen dåligt och är ledsen. Nu får jag pyssla om mig själv lite idag". Inte "Fy fan, inte en ända kväll klarar du, ditt jävla äckel" och allt annat sjukt man tänker när man har en ätstörning. Var snäll mot dig själv! Bli din egen bästa vän, som lyssnar och är omtänksam. Finns där för dig. För tyvärr är det bara du som vet exakt vilket helvete du går igenom i och med din sjukdom, så DU vet bäst vad du behöver få höra för snälla saker för att mä bättre!

 

Angående bantning: Nej, jag har inga bantningstips alls faktiskt. Däremot har jag må-bra:tips, och det är just att äta ofta och varierat. Din kropps signaler kommer att komma igång igen och sedan kan du följa dem istället. När man har en ätstörning är alla signalerna kaos på grund av brister och annat. Ta hand om din kropp så kommer den att börja lita på att du kan ta vettiga beslut igen och se till att faktiskt tillgodose era behov, du och din kropps. Teamwork! Man behöver aldrig svälta för att gå ner till en normal vikt. Det är inte naturligt att gå runt och vara hungrig. 

 

Mitt sista tips är bra böcker, så som Mattillåtet, Sluta Hetsäta och Hellre nästan rätt än helt fel, med flera. Det är skönt att bara läsa ibland, inte behöva fundera så mycket själv utan riktlinjer. Speciellt älskade Mattillåtet har hjälpt mig jättemycket. Sluta hetsäta har jag inte läst än, men jag älskade samma författarinnas bok Sluta svälta. Jag grät mig igenom stora delar av den boken...

 

Jag hoppas verkligen jag har kunnat hjälpa dig lite i alla fall Kajsa, glöm bara inte att jag inte har någon utbildning alls inom detta, bara egen erfarenhet.

 

Jag antar att du har sökt hjälpt/får hjälp, annars är det faktiskt något du absolut borde våga!

Och det finns ingen skam i att ha en sjukdom. 

Det hade inte funnits massa olika sorters vård för hitte-på:sjukdomar!

Ätstörningar är livshotande, traumatiska sjukdomar.

Vänta inte för länge, så att spridningen i dig blir ännu större!