Äntligen hemma!
Jajämän, nu sitter jag i min kära soffa här hemma.
Håret är rent, äntligen balsam (vad är det med folk och dubbel-dusch? Jag har haft ett svenskt afro hela veckan!), hemlagad mat, lite kvällshandling och väskorna är uppackade! Om jag inte skulle börja jobba klockan sex imorgon bitti hade det nog suttit fint med ett glas vin..!
SÅ min resa och min jul då?
Tufft. Lärorikt. Kul, roligt, mysigt. Intensivt.
Lite mer beskrivningar än från igår:
Vi bodde sju personer i en liten stuga, med allt vad det innebär. Till exempel gemensam matlagning, tider, samtal, ljud osv. Jag kände mig helt knockad de första dagarna; det var ju människor överallt hela tiden! Och inte min familj, utan sambos.
På julafton var det jobbigt. Tills dess hade det gått jättebra med allt, jag är helt chockerad över hur "duktig" jag har varit. Choklad med i fickan under skidåkningen, "konstig" mat på "konstiga" tider och allt det där. Men på julafton satt jag där, med klassisk svensk julmat (som jag aldrig har tyckt om, hurm, förutom köttbullarna) och sambos familj. Men min avgudade Arne Jacobsen:väckarklocka från sambo räddade mycket, ÅH vad den är fin:
Det är inte lätt att bara ha friska människor omkring en, oavsett vad alla säger om hur bra det är för oss sjuka. För det pratas mat. Det pratas näringsvärden. Fetthalter. Kalorier. Kaloriförbränning. Vikt. Jävlar i det. Jag blev tyst och ledsen när samtalsämnena kom upp. Det förvånar mig att människor pratar om sådant när de vet vad jag har varit med om. Vad jag kämpar med. Ändå är det liiiiite avslappnande att alla inte tänker på det hela tiden. Men jag är inte risk nog att sitta oberörd och höra någon fundera högt kring hur många kalorier en timme i skidspåret bränner bort. Inte när det låter som något positivt. Det var jobbigt. Det gör ont inom mig, i det där ätstörningssåret.
Jag har också funderat mer på det här med egiosm. Min egoism nu är mer mat-saker. Att jag köper något extra gott till mig själv jag helst inte vill bjuda bort till andra, som har annat OCKSÅ. Som inte jag tycker om. Eller att få säga ifrån när samtalsämnen värker i en. Jag tror som sagt att vi som sjuka snarare är egocentriska, det vill säga, vi lever i en liten bubbla och runt omkring finns de andra kvar. Man bryr sig fortfaranade, men det finns en liten vägg imellan. Och det behöver det göra! Man ska ta hand om sig själv när man är sjuk. Man ska inte jobba om man har influensa, då ska man vila hemma tills man blir frisk. Det är så enkelt egentligen. Är någon sur för att den sjuka personen inte orkar allt? Skulle inte tro det.
Så ha inte dåligt samvete över att ta lite extra plats och vara lite krångliga, släpp skulden och följ den där kloka magkänslan. Det gjorde i alla fall jag.
Naturen är i alla fall underbar. Evig, lugn, tyst. Vacker. Jag stod ute på kvällarna ensam och rökte, såg ut över snölandskapet och bara njöt av känslorna. Det ger mig perspektiv på mitt liv, att stå sådär ute på ett fjäll och se ner över en stor sjö mellan bergen. Jag är en sådan liten del av den här världen (på tal om egocentrisk, hehe) och den finns där oavsett vad. Oavsett om jag har BMI 13 eller 20. Oavsett om jag mår tillräckligt bra för att kunna njuta av den eller missa allt. Bergen står där. Och för första gången på länge kunde jag stå där, avslappnad, mätt och nöjd för att bara njuta. Finnas i den där omgivningen, utanför min bubbla. Det var en stark känsla, så stark att tårarna rann.
Detta är den bästa julen på fyra år, även om jag saknade min familj. För jag satt och åt lite choklad, spelade spel, kramade på älskade sambo och såg ut genom fönstret på snön och ut över fjällen. Emma. Äntligen ännu en glimt utanför min bubbla.
Bästis ringde och äntligen kunde jag vara ett bra stöd åt henne! Jular är inte de lättaste högtiderna, för någon tror jag. Det är intensiva dagar, med massa umgänge och förväntningar. Glöm inte det, om det nu kändes som en riktigt jobbig dag!!!
Imorgon ska jag som sagt jobba, sedan direkt hem till mamma och fira jul med bröderna och sambo. Som jag längtar!
Nu ska jag bädda ner mig i sängen med en bra bok och leka lite med klockan (om man håller handen 1cm övanför början den lysa. Likadant med snooze till alarmet!!!). Sambo lär bli trött på det där blinkandet, haha!
Fast först ska jag ringa en efterlängtad mamma. Och såklart snoka igenom alla era inlägg, jag hoppas verkligen att ni alla har haft det bra! I julklapp fick ni styrketankar och stora julkramar, allihopa <3