Ibland får man bara rulla upp ärmarna,
och ta itu med saker.
Våga se dem för vad de är, istället för att stagnera i dåligt mående, frossa i det och låta saker bero.
Ja, det är precis vad jag har gjort de senaste dagarna. För det är ju dags att må bra, det är dags att leva. Det finns en stark röst inom mig, som har växt sig just stark nu under hösten. En röst jag har lärt mig att lyssna på, som leder mig framåt och inte rakt bakåt.
Därför hetsäter jag inte ikväll. Det är inte mitt fel att livet inte är perfekt mest hela tiden. Därför har jag inte låtit bli att äta eller skurit ner på normala portioner. För det är inte min kropp eller mat som ställer till det. Det är inte där problemen är, jag måste däremot se till att ta hand om mig själv extra mycket för att orka ta tag i det "dåliga" och våga se att det kommer bli bra. Inte bara bättre, det kommer bli bra!
Jag och sambo har en dålig period, och nästa lördag kommer jag tillfälligt att bo hos några vänner i Malmö istället. Två veckor. En paus från dåliga vardags-hjulspår och för att se saker klarare. De bra sakerna!
Idag mår jag bättre. Jag har varit på behandlingssamtal och ååhh vad jag tycker om min behandlare! Stark, stöttande, ifrågasättande, klarsynt, krass, uppmuntande, ja allt i en härlig mix. Utan henne hade jag aldrig kommit så långt som jag faktiskt har. Jag är så lycklig över att vara berättigad till den vård jag får nu!
Nu då? Nu är det fredagskväll, det finns lite naturgodis inhandlat och *trumvirvel* lite tiramisu-glass (låter inte det gott så vad?). Bitter moon ska snart sättas igång, med en egengjord enorm kycklingwrap i magen (mums!).
Så kramande med sambo, film och mums.
Bra magkänsla.
Jag tänker aldrig tappa bort mig själv igen.
Därför känner jag mig så in i helvete stark!
Kom ihåg det: om ni vet var ni har er själva och tar hand om era fysiska behov,
har ni SÅ mycket bättre förutsättningar att påverka de psykiska bekymren!