Söndagshäng
...med mig själv!
Balkongen är en sol-oas dagar som denna, det är så härligt att ta med sig en bok, ett paket cigaretter, lite kaffe och sitta med ansiktet mot solen. Se antydan till fräknar och bara känna sig sådär solvarm, ni vet när huden luktar sol? Ja, jag känner mig nog lite som en sådan där härlig solmorgen tomat!
Igår var faktiskt trevligt, det var kul att träffa helt nya människor, vara lite salongsberusad och pussas i smyg med sambo när tillfälle bjöds. Diskutera mer eller mindre allvarliga saker och känna att jag är en person, en människa med åsikter och tankar. Ventilera, inhämta andras synpunkter/tankar. Vara i ett socialt sammanhang, kanske man kan sammanfatta det som. Ett trevligt sådant!
Jag tänkte slänge upp några bilder på crepesen jag gjorde igår, men det känns lite onödigt faktiskt med matbilder och matbilder och matbilder. Även om jag också vill inspirera till matglädje så får det inte ta för stor fokus: det är ju inte maten i sig det handlar om!
För det handlar om oss.
Levande, vackra, härliga människor, som råkar leva precis här och nu.
Våra liv, våra historier.
Det är det vi ska ta lärdom av, det är det som möjliggör allt fantastiskt stöttande som existerar.
Förståelse. Medkänsla. Och en stor nypa mod.
Jag känner att jag har kommit långt ibland. Som när sambo åkte iväg med familjen för att hälsa på en släkting och jag plöstligt kände mig lite ofrivilligt ensam. Vafan... Ringde runt lite, ingen svarade (är det inte typsikt?!). Tyst i lägenheten. Grannarna under oss spelade hög, hemsk musik utomhus. Så mycket för den balkongnjutningen...
Sedan insåg jag att jag inte alls var ensam. För jag var ju där. Härliga, roliga Emma. Så istället skrev jag en liten novell, rakade benen (första gången sedan förra sommaren, såg det i alla fall ut som huja!), gjorde fula miner i spegeln, filosoferade lite i soffan och ja. Sådant där som är skönt mitt i sin anspråkslöshet. Och tiden går ju snabbt då!
Nu har grannarna i alla fall stängt dörren, så balkongen är okey igen.
Lite mer pluggande, sedan ska jag nog bara njuta i en nybäddad säng mot prassliga lakan med Harukami-boken...
