Äntligen!
ÄNTLIGEN. Precis sådär jag känner nu. inte Äntligen som i Fazer-brödet direkt ;)
Men ÄNTLIGEN BMI 19!!!!
Jag som satt och gratulerade mig själv igår. Idag har jag verkligen anledning till det, igen!
Åh vad jag är glad!
Åh vad det känns bra!
Sambo ler stort mot mig när jag studsar in genom dörren med ett leende.
Älskade underbara sambo.
Han förstår inte allt.
Eller, den stackaren förstår nog inte mycket.
Men han känner av mig. Hur jag mår. Kopplar mer och mer till varför.
Och det är där jag märker hur mycket han älskar mig.
När han tröstar mig när jag är ledsen över för honom helt ologiska saker.
För att ha ätit god mat.
För att ha slappat en dag.
För att ha ätit två kakor.
För att inte ha tränat när jag har varit sjuk.
Listan är ju egentligen oändlig över alla "knasigheter", eller hur? ;)
Nu stegade vi iväg till affären för att köpa vaniljyoghurt och potatis. Jag vet inte riktigt hur det gick till men plöstligt har han prackat på mig en hel Paradis-ask och ler stolt "för att du är så duktig".
Han förstår inte.
Men han finns alltid där.
Och jag kommer alltid kämpa för att han ska kunna få ha sin Emma,
så som jag är nu.
Plus något kilo till!