ungefär sådär

 

Jag lånar käre sambos cykel, då bussturer till St Lars hade tagit en halvtimme enkel väg (jmf med tio minuter cykel..?). Fina sambo hjälper till att hälla varmt vatten på låset som fryst fast. Hurm. Ger mig iväg. Framme, gott om tid. En stor bil, typ lyx någonting, står parkerad utanför ingången och två stekar-killar håller på att kånka ut högtalare och lasta? Jag går in, där inne sitter en till liknande kille och nickar lite tufft. Som om jag var på krogen. Eller väntade på ett tåg på stationen. Inte på ätstörningsmottagningen i alla fall! 

 

En söt tjej satt och väntade vid mig, för en gångs skull pratade vi faktiskt med varandra. Annars är det alltid knäpptyst där i väntans tider, man vågar knappt titta på varandra. Så fel för att göra fel. Eller titta fel. Vi vet att vi granskar varandra lite. Funderar på vad den andra gör där, eller mer hur långt de har kommit, hur de mår. Men vi pratade tacksamt om vädret och skrattade lite åt killarna där nere. Sedan kommer fina behandlaren ut och vi inser att vi ska in dit båda två? 

 

Argh. Fel dag. Emma-yrhätta. Imorgon var det ju! Mitt i min stressiga dag. Men min fina fina behandlare tar in mig en kvart i alla fall, efter att ha frågat och förvissat sig om att det är okey för den andra tjejen. Jag vill först vägra, jag vill inte ta den där viktiga tiden ifrån någon. Jag skäms lite nu med.

 

Men lycka! Lycka att få berätta om mens, om vardagsproblem och tankar kring framtid. Inte så mycket mat alls. Bara hurra lite. Jag fick beröm tills jag började gråta. Ja. Gråta. Jag klarar inte av den där intensiva blicken och högarna av beröm jag får. Då brister något inom mig. Det är så jobbigt, samtidigt som det så klart är trevligt också. Träning behövs på att ta komplimanger!!!

 

Sedan ut. Cykellåset sitter fast. Inne på apoteket lyssnar inte tanterna när jag ber om varmt vatten, men en läkare som är där tar med mig in på psykakuten och kommer tillbaka med två varma muggar vatten. Hurm. Mycket märklig man. Jag undrar om det inte var en patient där som lånat en läkarrock, trots allt..?

 

Hemma. Nu pressar jag i mig en macka och gröt med hackade fikon och vaniljyoghurt (nya favoriten!), sedan ska jag ta bussen till jobbet om en kvart. Mensvärk i magen, men glad! 

 

Jo. Jag "slapp" väga mig idag! "Du, du ser så strålande ut att det inte kan vara annat än bra! Vi testar att vänta tills nästa vecka istället, cykla nu försiktigt!"

 

Strålande. Det där ordet. Jag tycker nog att det passar idag! 

 

Nu ska jag bara försöka få till lite bra kaffe på jobbet och se om tjejerna jag jobbar med är trevligare idag..!