ungefär sådär

 

Ja, ni ser ju själva! Men mysigt var det i alla fall, sambo räddade mig genom att låna ut sin skjorta (ängel!) när vi cyklade hem. Snacka om träsmak i baken av den där sadeln, dessutom har jag en tung damcykel med fullpackad ryggsäck i cykelkorgen plus härlig motvind. Men trots det gick hemvägen sådär skönt snabbt, vi hade många långa nedförsbackar att avnjuta. Behöver jag säga att jag struntade i gympan idag? ;) Däckade i sängen istället med min bok, sedan låg jag och sov en stund innan vi fixade kvällsmat. Kände mig hurtig som gick inom Netto dessutom, och släpade hem allehanda. 

 

Men nu är sambo ute som springer med sin bror, de har en riktig långrunda de kör. Ja, sambo verkar ha förvandlats till en stålman. Faktiskt. Men det gör ingenting, jag märker bara hur mycket bättre han mår nu när han verkligen ser till att komma iväg och springa några gånger i veckan. Jag vet att många tycker att det är jobbigt att leva med någon som tränar mycket osv, men jag kan inte riktigt förstå det. Jag menar, tänk hur glad man själv blir när man har tränat. Det goda humöret får din respektive när han har tränat. Min sambo tränar absolut inte för att ge mig dåligt samvete. Det känns faktiskt löjligt att ens fundera på det. Men jag kan välja också. Och jag väljer att tro att om jag gör det jag vill när jag känner för det kommer jag att få en större respekt från alla. För mina val. Som nu. Nu ligger jag hemma på soffan och njuter. Inte en chans att jag gör något mer ansträngande idag. Sambo får gärna göra det om han vill. Men det är hans ansvar att känna efter vad han orkar och vill. Precis som att det är mitt ansvar att ligga på soffan nu, för det är verkligen det enda jag och min solbrända kropp vill! Skit lite i vad andra omkring dig gör/inte gör. Vi människor är så jäkla olika ändå, det blir så meningslöst att jämföra när man inte kan göra det alls. Inte bör göra det.