ungefär sådär

Dagen efter bakis-lördagen när jag och sambo höll oss lugna och fina, jag träffade storebror någon timme och promenerade i Botaniska, sedan mötte jag upp sambo hos en kompis och vi låg i hans soffa och slökollade lite av det där kungliga bröllopet. På väg mot mataffären efteråt fick jag en lysande idé som ledde till att vi svängde av till pizzerian istället. Två enorma pizzor framför TV:n senare mådde jag lite illa och ändå så mycket bättre! Den senaste veckan har verkligen inneburit för mycket alkohol, haha, även om jag verkligen har haft några riktigt roliga kvällar!

 

Det fick jag i alla fall äta upp i morse när jag var på ett gympapass... De där tunga benböjen... Urgh... Sedan åt jag lunch, senare cyklade jag och sambo iväg och handlade lite. Slöade här hemma. Sov någon timme. Tagit igen mig! Ätit fantastiskt god fläskfilé med ugnsrostad potatis och mumsig sås, lade ig som en val i soffan och såg på naturprogram. Gick en fem minuterspromenad, pratade med älskade mamma och ja. Lugnet i mig är tillbaka, efter dagar av ängslan inför Norge-resan. Det kommer gå bra! Det kommer kännas bra! 

Nu är sambo ute och springer en runda (ja, springer, inte joggar. Min man är en mänsklig gasell!). Jag ligger och ser den engelska antikrundan och äter lite vindruvor... Kan man ha det bättre?

 

Det ända molnet på himlen är att sambo börjar jobba imorgon= borta hela dagarna. Nu när A och även K har åkt och bästis är väldigt upptagen så är det rätt tomt. En utmaning för mig, som fortfarande inte tycker det är sådär kanon att ha långa ensamma dagar... Som tur är ska jag och bästis ha en heldag på tisdag (Malmö, ribban!!!), imorgon ska jag ta en liten fika med storebror som slutar jobbet tidigare och E är ju faktiskt kvar (än så länge) i Lund. Helt ensam är man ju trots allt aldrig heller, i ett land med ca 9 miljoner människor?!