Guess who's back?
Och det är ett citat jag alltid kommer att minnas..!
Vilken himla bra insats du gjorde på resan! :) Du verkade göra det bästa av det hela och du tillät dig att unna dig saker precis som man ska göra :)
Jag känner igen mig i det där med att man plötsligt är vuxen. Herregud jag är snart 30 år men jag känner att jag inte har utvecklats sedan jag fick en ätstörning. Den + min dåliga självkänsla har hindrat mig från att leva fritt och tillåta mig att testa att ha e pojkvän. Det är jobbigt när hjärnan inte hänger med i kroppens förändring, men vi får hoppas att vi snart är i kapp och inser att vi är kvinnor och att det är ngt bra :)
Ja, det börjar hända grejer men sedan så har det dykt upp en del saker också som gör att jag kanske inte kan gå behandlingen. Men jag får ta en sak i taget.
Kul att du är hemma igen och bloggar, du har varit saknad :)
ååh vilken underbar resa! du är så fantastisk stark, och öppen med dina motgångar och medgångar..!! en riktig förebild :)
WONDERFUL!!! och för att reflektera till ditt andra inlägg, vilket är enormt tankvärt, så JAG älskar Kent och den låten står på insidan av min kalender som används dagligdags ;)
Saaaaknar dig!!
Du Emma, dom där minnena. Det är okej att minnas, sörja och faktiskt se hur illa det har varit. Man behöver det.
Jag vet inte hur många perioder jag haft där jag tänkt tillbaka på den mörkaste tiden. Händelser, ord, sorg och ångest. Det är fruktansvärda minnen och det gör ont. Men jag tror också att om vi bara tränger undan och försöker glömma så förminskar vi oss själva och det lidande vi fått utstå. Jag tror det är nyttigt att påminna sig själv hur jävligt det var, för att aldrig hamna där igen. Jag har i perioder haft en enorm ångest över all tid som gått förlorad och allt jag har missat. Men jag tror att trots att jag genomlevt ett helvete och aldrig skulle vilja göra om det. Så har jag ändå lärt mig något och det har ändå gett mig något. Kanske till och med mer än vad jag skulle ha lärt mig om det inte hänt. Jag är en annan människa idag. djupare, starkare, säkrare och med än mycket större medkänsla och förståelse för andra människors lidande. Jag har lärt mig att se under ytan på människor.För mig är det värdefullt. Även om jag aldrig skulle önska någon annan genomgå samma sak.
Stor kram