Läsar-fråga!
Fina Carro skriver såhär:
Hej Emma!
Jag har en fråga till dig angående överätning/ hetsätning. Jag haft problem med ätstörningar under många år. Anorexi och ibland även kräkts, men jag har aldrig hetsätit/ överätit tidigare. Senaste tiden har jag dock börjat känna ett stort sug efter att äta äta äta. Onyttigt och stora mängder. Jag har alltid haft en ätatdag i veckan, då jag ätit godis. Men på senare tid jag det blivit mer och mer den dagen och jag har mått både fysiskt och psykiskt skit i dagar efter. Varje gång lovar jag mig själv att det är sista gången. Men sen är suget ändå tillbaka. Jag har spytt enstaka gånger men vill verkligen inte fastna i det igen. Känner att det kommer va omöjligt att låta bli om det fortsätter såhär. Senaste veckorna har jag också varit nervös, stressad och väldigt rastlös, vilket gjort det värre.
Hoppas du har några tips.
Stor kram
Jag har en fråga till dig angående överätning/ hetsätning. Jag haft problem med ätstörningar under många år. Anorexi och ibland även kräkts, men jag har aldrig hetsätit/ överätit tidigare. Senaste tiden har jag dock börjat känna ett stort sug efter att äta äta äta. Onyttigt och stora mängder. Jag har alltid haft en ätatdag i veckan, då jag ätit godis. Men på senare tid jag det blivit mer och mer den dagen och jag har mått både fysiskt och psykiskt skit i dagar efter. Varje gång lovar jag mig själv att det är sista gången. Men sen är suget ändå tillbaka. Jag har spytt enstaka gånger men vill verkligen inte fastna i det igen. Känner att det kommer va omöjligt att låta bli om det fortsätter såhär. Senaste veckorna har jag också varit nervös, stressad och väldigt rastlös, vilket gjort det värre.
Hoppas du har några tips.
Stor kram
Fina, starka och modiga människa!
Jag är alltid imponerad över hur ärligt många här beskriver sin situation och jag är övertygad om att det är ett väldigt positivt tecken: att man ser och tydliggör även för sig själv sin problematik!
Carro, jag tänker som vanligt vara helt ärlig i mitt svar, för även om jag vet att det kan vara jobbigt, så är det nog det absolut bästa att vara: rak och tydlig! Som vanligt utgår jag från egna erfarenheter: jag har ingen utbildning här, mer än just erfarenhet.
Ätardag. Det blir en liten klump i magen bara jag läser det ordet. Är det verkligen så bra att ha en dag i veckan där man ska passa på att unna sig det där goda man inte "får" äta annars?
För jag gjorde själv så innan, och den kvällen utvecklades så småningom till en hetsätar kväll. För att sedan följas av en veckas svältande... Det blir bara värre! Ju mer du kompenserar, stressar upp dig över detta och sviker det där löftet du ger till dig själv om att "detta var sista gången", ju längre ner i den svarta avgrunden kommer du.
Suget är kroppens signal om att din kropp är i obalans. Jag vet inte hur/vad/hur mycket du äter under resten av veckan, men kroppen hade inte skapat ett sådant enormt starkt sug som du har nu om du hade täckt ditt dagsbehov varje dag! Att dessutom vara nervös, stressad och rastlös: det kan antingen vara en konsekvens av din ätstörningsproblematik, eller en del av ditt vanliga liv, vilket är lika illa vilket som: det leder dig ännu längre in i ätstörningarnas famn, eftersom vi använder mat som bedövningsmedel.
Men fina, fina du, jag har faktiskt bra tips! Och det kommer bli bra!!!
Du kommer slippa det här!
Du kommer bli fri från det där!
Du måste bara vara jävligt modig innan!!!
Mina tips för att sluta känna hetssug:
Mellanmål, både före och efter lunch i form av en macka/en skål yoghurt med frukt
Kolhydrater, framförallt till huvudmålen frukost, lunch och middag.
Att tänka snällt om sig själv, att sluta hata när man misslyckas med omöjligheter
Att sluta lova sig själv saker om sådant man inte styr över, så som kroppens enorma överlevnadssignaler.
För jag minns verkligen hur det var. Att svälta, att "spara", att drömma om "ätardagen" när man fick säga nej till en massa saker under veckan. Att hata, att inte "fixa det", att tänka att man själv är svag och värdelös.
Att kräkas. Avtrubbningen, hemskheten, oron. Sorgen.
Det ska du inte behöva leva med!
Mina tips är tips jag har fått dels av min behandlare men också från en del litteratur inom området. Boken Sluta svälta är verkligen att rekommendera, utöver klassikern Matvett.
- Mellanmål hindrar dig från att bli sådär superhungrig. Blodsockret ligger mer lagom under hela dagen, man blir så mycket piggare och gladare!
- Kolhydrater under alla veckans dagar: ja, jag är ingen LCHF:are. Jag tycker att tallriksmodellen är bra att ha i bakhuvudet, det har verkligen hjälpt mig i alla fall. Om du får i dig kolhydrater kommer kvällssug och liknande försvinna, dessutom upplever jag det som bättre att äta t.ex. pasta än en påsa godis på kvällen. Det andra är faktiskt mat, väldigt god sådan dessutom! Våga prova! Dessutom, en kanelbulle till mellanmål någon gång i veckan kommer INTE påverka din vikt nämnvärt, men ge dig en stor njutning istället!
- Att tänka snällt om sig själv är nog det viktigaste. För man har återfall, det får man i alla fall räkna med. Det bästa för mig har varit att prata med mig själv i huvudet med en snäll, mjuk röst och vara förstående! Det är en sjukdom du lider av, du hade aldrig valt det själv. Försök att tänka på dig själv på samma sätt som du tänker om en människa som står dig nära. Jag lovar att du är 10000 gånger hårdare mot dig själv, eller hur?
- Att sluta lova sig själv saker om sådant man inte styr över är totalt meningslöst. Det finns bara ett slut på det, och det är en ytterligare besvikelse över ditt misslyckande. Men ärligt talat, jag är glad över att din kropps överlevnadsinstinkt är så pass stark att den kräver energi och verkligen visar dig att din kosthållning/tankesätt idag inte fungerar. Så var inte arg på din stackars kropp: den försöker bara tala om att någon är väldigt fel!
Jag önskar dig allt gott, och ett stort lycka till!
Skriv gärna till mig angående hur det går för dig <3
Och som alltid: DET FINNS HJÄLP ATT FÅ!
Skaffa den!!!
Det är onödigt jobbigt att vara ensam mot en sjukdom som bor i ditt huvud!!!