ungefär sådär

Jag fick en väldigt bra fråga/kommentar på mitt förra inlägg, som ser ut såhär:

 

"Så himla bra inlägg. 
Jag har svårt för att äta på andra tider än "mina", även om det har blivit bättre. På onsdag ska jag till tandläkaren 11.30, och jag äter lunch strax innan 12. Det går ju inte ihop, säger hjärnan. Hjärnan går på högvarv och försöker lista ut hur jag ska få ihop det. Äta tidigare? senare? Köpa något och äta direkt efter så det blir "rätt"? Skita i att äta? Nej, så himla patetiskt egentligen. 

Sen är jag så rädd att lyssna på min kropp, vissa dagar är den mer hungrig och vissa mindre, men jag äter precis som jag ska ändå. Jag vågar inte skjuta på en måltid för då blir det "fel" i hjärnan och måltiderna går inte ihop. Jag vågar inte heller äta mer även om jag är hungrig, för då blir det också fel. 
Hur kommer man ifrån det här?!"

 

Mitt svar:

 

Fina du!

Jag förstår verkligen hur du menar!!! Det är superjobbigt och inte alls löjligt eller patetiskt, även om det känns så... När jag insåg att vissa tider blir flytande på grund av olika anledningar (föreläsningar, resor etc.) försökte jag faktiskt äta något EXTRA. Det är oftast min lösning nu också.

Jag vet att det kan vara såå svårt men tänk på hur HEMSKT det är att vara vrålhungrig! Hur FEL det är! Ingen frisk människa väljer att vara vrålhungrig, det är ingen känsla vi ska gå runt med dag efter dag!

Jag började med något väldigt tryggt, för mig kunde det vara ett knäckebröd med något på eller kanske en frukt. Oftast hjälper det med bara det där lilla extra för att kunna skjuta på nästa måltid någon timme! Nu kan jag klämma i mig en macka bara för att jag INTE vill hamna i det där hungersträsket, man mår bara skit av det och allt blir svårt/jobbigt. Det är dessutom SÅ mycket svårare att äta lagom (dvs, inte för lite eller för mycket) vid en försenad lunch om man är vrålhungrig när man sätter sig ner! 

 

Att lyssna på sin kropp är det svåraste vi som har/har ahft en ätstörning kan lära oss. Men något jag började med var faktiskt att bara försöka ACCEPTERA att min kropp behöver lite olika från dag till dag. På något sätt kan man genom det stjälpas av ett matschema; försök mer att se ett matschema som "riktlinjer". Vi är MÄNNISKOR, inte maskiner. 

 

Tänk dig en bil (jag vet, uttjatad jämförelse, men en BRA sådan!)

Vissa drar kanske 0,8 liter/milen medan andra drar 0,6 etc. Till och med maskiner så som bilar drar olika, på grund av väder, väglag och hastigheter. 

 

"Tyvärr" är vi inte bilar! Vi kan inte planera hur mycket vi behöver tanka innan vi ska genomföra en dag. Därför måste vi vara flexibla. Är du hungrig, så finns det en anledning. Kanske håller kroppen på med någon renovering, kanske har du någon liten äcklig förkylning på G. Det finns så mycket vi inte vet om våra kroppar, hur mycket vi än har obsessat kring dem. 

 

KOM IHÅG: DU ska må bra! Just du! Ja, du! 

Man mår inte bra om man går runt kissnödig. Man mår inte bra om man går runt hungrig. 

 

Som en liten försäkran om att du inte kommer "tappa kontrollen", så tappar man både sug och mat-tankar när man till sist vågar äta det där lilla extra kroppen ber om ibland. Jag lovar! Jag trodde aldrig att jag skulle känna mig så pass nöjd i kroppen att jag kunde ha choklad liggandes i kylen i flera dagar och inte VARA SUGEN (dvs, inte på grund av "jag får inte"-tankar). 

 

Jag önskar dig ALL lycka till imorgon och jag kan tipsa om att clementiner/satsumas är väldigt goda just nu! 

 

Jag lovar att tänka på dig på onsdag och hålla tummarna medan jag pluggar här hemma.

 

Kom ihåg att du har rätt att leva ditt liv precis som du vill.

Kom ihåg att du förtjänar att må bra!

 

Stor kram!