Ensam
Jag är så glad för att jag har min blogg. Alla människor jag för som kommentar-dialoger med. Det finns en plats för mig, så som jag är. Lite ätstörd men på bättringsvägen. Och varma ord, hoppfullhet och kramar.
Du är så jäkla bra! Alltså, verkligen, på alla sätt och vis!
Det känns så bra och så tryggt att läsa det du skriver, det ger så mycket tröst när jag ibland känner att fan, detta går ju inte. För det går ju visst.
Fina du.
Du är så jäkla bra! Alltså, verkligen, på alla sätt och vis!
Det känns så bra och så tryggt att läsa det du skriver, det ger så mycket tröst när jag ibland känner att fan, detta går ju inte. För det går ju visst.
Fina du.
Åh, DU ÄR SÅ BRA! Och jag säger som C, detta går visst. Nu ska jag minsann gå ner och äta frukost. Punkt.
Film-tipset är förresten helt genialt. Jag tillämpar det numera i princip alltid, höhö.
å så lägger vi 'lyckad ensamkväll' i arkivet, för användning vid senare behov. well done! kram
Du är bara så bäst Emma! Du bevisar gång på gång hur stark du är och att det går att trotsa sjukdomen. Heja dig!!
Kram
Sv: Tack för din kommentar ♥ Nått som jag verkligen ska tänka på är att skynda långsamt. Man måste inte gå all in på alla sötsaker som finns bara för att man ska bli frisk (helst nu, gärna igår), utan man kan ta ett steg i taget och ta det på en nivå som inte väcker så mkt ångest. Öka lite i taget.
Va skönt att du fick en bra kväll och att du tog dig igenom den utan ångest. Jag tvivlade inte en sekund på att du inte skulle klara det<3
Min syster har hatat mig (eller egentligen ätstörningen, men det har gått ut över mig) i perioder, vägrat prata med mig, skällt på mig, inte ens vistats i samma rum som mig osv. Det känns hemskt jobbigt. Men just nu är det bra mellan, det gör mig riktigt glad! Och jag njuter av det allt vad jag kan! <3